Plåten smörblomman speglar sig i är en del av min skorsten och eftersom blommorna kan spegla sig i den så sitter den ju uppenbarligen inte där den ska. Men jag har en skorsten och en kamin (sedan ett antal år) och någon gång i framtiden skall de två förenas. Den som lever får se.

LE vid sjön

Det är varmt, sjön ligger spegelblank och även om man inte,  som nu, skulle höra Ã¥skan i fjärran, sÃ¥ vet man att den är pÃ¥ väg; luften är tung och kvav. Men allt är sÃ¥ vackert och man har egentligen bara en enda önskan och det är att myggen och knotten skulle vara lika sega som en själv. Man är rätt sÃ¥ söndertuggad, särskilt knotten har slitit smÃ¥ köttstycken här och där och everywhere. SÃ¥ jag tänder myggspiralen baddar med gurka, smörjer med mygga och baddar med salubrin, tänder fler myggspiraler, slÃ¥r igÃ¥ng sterminokontakten, kliar mig och kliar mig; det är iallafall sommar. Det är iallafall ljust och varmt. Och vackert. Inte minus 25° och becksvart. SÃ¥ jag bjuder knotten pÃ¥ de där smÃ¥ köttbitarna, myggorna pÃ¥ blodet och smörjer in mig mer och njuter av sommaren.

LE vid sjön

Ibland måste man bara slå till även om man tycker föremålet ifråga är rent oförståeligt och rentav lite fult. Som när jag hittade den här väggljusstaken på loppis. Den är fernissad och de omsorgsfullt snidade kanterna är mörkbrända. Men bilden! Den piprökande lappgubben som plirar mot ljuslågan är obetalbar och man ler varje gång man ser honom. Jag menar, vem kom på idén? Och hur tänkte de?

Lappgubben har en en maka också, men hon ser inte lika rolig ut så hon får inte hänga uppe för tillfället. Mina väggutrymmen här i häbret är trots allt begränsade. Men gubben värmer i regnvädret iallafall.

LE vid sjön (Arvidsjaur)