Att titta på vatten, en sjö, ett hav eller bara en liten tjärn där björkarna får spegla sig ibland, är en lisa för själen och det mest rogivande jag vet oavsett väder. Och än så länge är vårt vatten relativt rent. Än så länge finns där fisk och levande organismer som klarar miljögifterna. Men hur länge till?

To simply watch the water, a lake, an ocean or just a tiny ... where the birches may mirror themselves sometimes, is a comfort and the most soothing thing I know. So far our water is relatively clean.  So far fish and other living organisms can survive our pollutions. But for how long?

©Lottie Eriksson